När man tänker att livet är fan rätt OK, då händer det som inte får hända. Som om någon bestämt att lycklig, det får man bara vara en kort stund. Det finns nog inget värre än att få beskedet att någon nära råkat ut för något hemskt. Och maktlösheten. Att inte kunna göra något. Jag vill hjälpa. Jag vill veta vad som händer. Inte bara sitta här som något jävla kolli och vänta på svar. Men nu är det såhär att jag har BESTÄMT att du kommer klara dig. Du kommer fortsätta vara den människa du alltid varit, ingenting kommer förändras. Och vi ska umgås hela sommaren. Vi ska sitta på altanen i Gesala med ditt starka kok-kaffe och mina medköpta wienerbröd. Punkt slut. Det finns inget annat alternativ.