Förra veckan roades jag av Elins PMS-besvär när vi fikade på Cornetto. Åt hur hon mumlade "fetto" åt en trängandes fikagranne och dampade på pesto-wrapsen för att de "bara rann och fan inte gick att äta". Idag är jag ett monster. Både mitt skrivbord och min mobil har fler hack i sig än vad de hade igår och kan inte den där Daniel Lindstöm hålla käften på Spotify? Jag vill inte höra hans äckliga uttal eller dåliga "Saturday Night, no need to worry..!" Mats och Marita är fortfarande lyckligt ovetandes om mitt hetsiga humör. Men snart kommer jag sitta där i deras kök och klaga på allt och alla. Stackars satar.