från Timmermansgatan. Fröken Björkholm sitter och frustreras över sidhuvudsfunktionerna i Word samtidigt som hon försöker hitta telefonnumret till sin mäklare. Jag ligger och väntar på att hon ska bli klar så vi kan spela alfapet nån gång. "Hej, jag heter Kajsa och jag skulle vilja sälja min lägenhet". Tar nog en nap för det här kan ta ett tag...

Varje gång jag lyssnar på M.I.A's Paper Planes tänker jag på mig och Anki i Thailand. Jag tänker ofta på Thailandet faktiskt, för det var en fin tid. Fin, men samtidigt väldigt konstig och ovanlig för mig. Men att jag kom hem som en annan person än den jag var när vi lyfte från Arlanda den där tidiga morgonen, det är ett som är säkert.

(Ni kanske undrar nu också varför jag helt plötsligt skriver tre jäkla blogginlägg på en dag. Det är bara för att jag gjort världens bästa inköp: en minneskortsläsare! Då kan jag lägga in bilder på tre sekunder och det blir ju liksom 3000 gånger roligare att blogga då. Det och att jag inte har så värst mycket för mig idag.)

Jag är så lycklig i mitt liv! Kan inte sätta fingret på exakt varför. Kanske är det för att jag äter världens godaste frukost. Eller att våren är på ingång med grus under fötterna och påskliljor var man än sätter blicken. Kanske är det för att jag ska träffa min smula Rebecca idag (och eventuellt en indie med "Gaga-kontakter"). Kanske för att jag, i min mening, går världens roligaste utbildning. Jag vet inte. Men jävligt bra är det!

 

Jag är så stolt så jag nästan spricker!

Kolla in!

 

Hon vet var gränsen går att hålla nån varm och intresserad. Men hon vet också var gränsen går att såra nån, då är hon kall och fascinerad. Och alla vill dom hålla henne hårt tills natt blir dag. Om hon visste vad hon ville kunde hon få vad hon ville ha. Ibland så ser man att hon är inte här, hon går och fantiserar. Timmar svävar i en ensam dröm där ingen annan existerar. Och ibland så hör man hur hon vill härifrån till nya situationer, som om hon jagar nya perspektiv och nya vibrationer. Men jag hoppas att hon läser det här nån dag.

Igår var det alltså min födelsedag. Och jag satt hemma med förkylning och pluggade 7 timmar i sträck, med en enda paus för lunch. Eller OK, jag var ut några svängar på balkongen också för att insupa lite solsken och nikotin. Men jag var inte alls bitter för jag visste vad som väntade.

Ska man behöva drabbas av en släng av någon slags kräksjuka för att uppskatta vardagen? Kanske. Jag är i alla fall överlycklig idag, när jag inte längre vaknar av mina egna kväljningar. Antagligen borde jag stanna hemma ännu en dag, men det spritter i hela kroppen. KAN INTE SITTA här hemma längre, som värsta döingen. Speciellt inte nu när jag fått tillbaka en stor del energi. Så det blir skola idag. Känns viktigt. Däremot vågar jag inte äta skolmaten än, så måste åka förbi Ettan innan skolan och köpa barnmat på burk för småttingar upp till 8 månader. Känns tryggt, haha.