Någonstans mellan Kolbäck och Kvicksund tappade jag bort något viktigt förra måndagen. Jag visste inte riktigt vad det var, men jag visste att det saknades. Hela helgen sörjde jag det borttappade. Tills igår, söndag. Det vackra vädret och ett kort möte med Sandy kan ha varit grejen. När tåget lämnar stationen om en och en halv timme tänker jag hålla i det mycket mycket hårdare.