Jag tror att många förstår vad jag menar när jag säger att jag gått omkring med en slags rastlöshet ett tag nu. Den sorten som, fast man har mycket att göra, gör att man känner att man nästan står lite och stampar. Det är inte det att man vantrivs, men känslan att nu måste det fan hända någonting snart vill inte riktigt ge med sig.

Och så plötsligt en dag plingar det till i telefonen. "Tjena bruden! Ska vi flytta till Paris?" 10 sekunders övervägning. Så jävla T A G E T!!!