Helt ärligt. Finns det något bättre sätt att kickstarta en dag på än med ett morgonparty där man förfestar in dagen genom att blanda iordningsfix med tokbra musik, sång och fuldans? Det tycker inte jag. Speciellt inte en dag som denna, när solen skiner, det är fredag och jag precis har hittat min gamla AQUA-skiva. Men så alldeles nyss var jag ute en sväng på balkongen och får värsta blicken från grannen i fönstret nere till höger. Så nu börjar det sakta gå upp för mig på riktigt. Det kanske inte är så att jag har mjölkmustasch eller ketchup på näsan när jag träffar mina grannar ute i trapphuset och de ser så jävla frågande/förbryllade/medlidande ut. De kanske bara har en annan åsikt om vad som är en den bästa starten på en morgon. ;-)

Well. Igår var A-K här på en mycket trevlig kortspelskväll. Hon fick såklart tokpisk. Nu ska jag sätta igång och vara effektiv så jag kan följa med Zandy på 30-årskalas imorgon kväll och kanske hinna med lite shopping. Var alldeles för längesen nu känner jag. Puzz.

Tre septembermånader har vi haft tillsammans nu, jag och mitt träd. Egentligen har vi ju bott grannar i tre hela år, men det är egentligen bara under dessa septembermånader som jag lägger märke till att han är här. För varje morgon när jag går ut på balkongen under den här tiden har han ändrat sin outfit en aning. Bara lite lite, men ändå så att det märks. Han blir vackrare och vackrare från dag till dag, tills han helt plötsligt bestämmer sig för att lägga ner alltihopa och bara dö. Lite halvsorgligt sådär, men varje år har jag tänkt att jag får ju träffa honom igen året därpå. I år är första gången som jag ens tvekar några procent på den tanken. Så jag passar på att njuta lite extra av hans sista dagar för den här gången. Bara utifall.

Tydligen har hela den här "rångrejen" har tagit mer på mig än vad jag först trodde. Har varit rätt skärrad de senaste dagarna, med blandade känslor. Dels har jag varit superlättad över att allt gick så bra som det faktiskt gjorde, men tankarna har många gånger svävat iväg till vad som kunde ha hänt. Dessutom har det varit många klumpar i magen. Promenad ute mitt på ljusa dagen, klump. Tanka bilen vid macken, klump. Två killar som bara påminde om dom jag träffade på i lördags (även fast jag rätt snabbt såg att det inte var dem), klump. Tanken på att ta sig hem från jobbet igår kväll när det skulle vara kolsvart ute, MEGAKLUMP. Så det blev bilen dit och hem, haha.

Nu känner jag mest att det hela börjar bli patetiskt. Såhär kan jag inte hålla på. Jag har aldrig tidigare känt mig otrygg så det tänker jag inte göra i fortsättningen heller, bara på grund av dom här idioterna. Nepp, enough. Det gäller bara att bättra på intelligensen en aning och inte sätta sig i dom mest dumdristiga situationerna!

Egentligen är det ju inte så konstigt att man är singel när man tittar så mycket på den här videon som jag gör. Det finns ju ingen annan karl i världen som kommer upp i samma porrnivå som det här. ;-)

Nu har min kvinna gått hem till sig igen. Vi har haft en efterlängtad våffeldejt, ungefär ett halvår sen sist. För ett par år sedan körde vi en gång i veckan så nu hade vi verkligen lite våffeldejtscatch-up to do, så att säga. Och vi tog igen det vi missat med råge. Nu ska jag sporta ett sista DH-avsnitt innan det är läggdags. Inatt klockan 01:00 blir jag iPhoneanvändare på riktigt. Allt för att passa in i den coola high-tech-massan. Får se om jag lyckas. Puss.

Bild tagen en tidig morgon från vår balkong på Tamaran i Playa del Ingles, Gran Canaria. Saknar stället och människorna där en aning. Det är som vår sommarstuga fast på vintern, som man åker till för återhämtning, sol och god mat. Hemma rullar allt på i en väldans fart, men när man kommer dit är det som att tiden där har stått still och allt är precis som det brukar, vilket är så jädra skönt ibland. Jag vet inte när jag kommer återvända dit igen, men att jag kommer göra det råder det ingen tvekan om.

Jag fick höra ett fint citat av de lika fina människorna på HÄLSA. Dalai Lama hade svarat på frågan om vad som förvånar honom mest:
"Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och därmed inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att någonsin ha levt."

Tända ljus, morgonrock, varma mystofflor, en grå innergård och Daniel Lemmas Morning train. Mhm, nu är det höst på riktigt. Jag har varit en aning asocial den senaste veckan. Bara varvat plugg med jobb och de enda människorna jag träffat är de på jobbet. Men imorgon blir det andra bullar för då kommer Beccazin hit på våffel- och vindejt. Och snoret i min näsa börjar nu gå åt det mer genomskinliga hållet. Det tackar och bugar jag för. Veckans kursuppgift är att bild- och rubriksätta en intervju med Ulf Lundell. Jag tror att jag tänker mig något "Café-aktigt". Vet att det skulle bli intressant och nytt för mig. And that's likey-likey too, yes.

Vaknade med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig/att något var fel/att något fattades. Tog någon minut innan jag insåg att det som var konstigt var att det var söndag/jag var inte bakfull/jag hade sovmorgon och inget viktigt att göra. En ovan känsla som nu känns hur bra som helst. Det här är ett fint spår att följa då och då tror jag. Slogs utav tanken att man kanske inte alls det slösar bort helgen om man inte går ut och partajar. Nej, det kanske kanske kan vara så att det är precis tvärtom.

Tjocka omslag! Både bilder och puffar som är tokbra och intressanta - varje tidningsredaktions våta men ack så svåruppnåeliga dröm?

Ikväll är det smulmeet-upsfika. Jag skulle vilja gå på stan innan för jag har så himla mycket jag ska titta på: extern hårddisk, kamera, primer, nya glasögon och elgrill, men det hinns absolut inte med eftersom jag alltid ska vara ute i sista sekund med allting. Det spelar ju fan ingen roll vad det handlar om - jag får alltid alltid stressa! BLIR TOKIG. Det kan ju iofs ha och göra med att mitt livsmotto är "bättre sent än aldrig". (Zandys livsmotto lyder "ju fler desto bättre", det är därför hon alltid blir så full och odräglig.) XD

Min fetinggoda skaldjurspasta (som ser ut att smaka spya, men det kan jag säga att det gjorde den verkligen INTE)!


Inspirationshörnan.


Min mormor är bäst, ingen protest!


Kvalitetsfrulle med roxetteballongen (han lever fortfarande!) och snygg-Tobbe.


Och såhär har jag det idag. Tre "möss" och två tangentbord. Fint det!

Ozzy - världens roligaste hund på Beccas nya jobb!

Jaha, det blev som jag spådde - en av de bästa helgerna på länge. Herrejösses. Jag börjar nästan tro att det är något fel på mig för jag är så himla lycklig hela tiden. Lite små störningsmoment här och där såklart, men dom tar liksom inte riktigt. Studsar bara bort på ytan. Nu ska jag äta fiskgratäng och potatismos med brända toppar, sen är det knegardags.

Så jädra skön video! Och den blir ännu bättre bara för att hon kör min armflaxardans!

Nu sitter jag och sidplanerar och strukturerar min alldeles egna tidning! (Den är ju iofs fiktiv, men det blir mycket roligare när man låtsas som att det är på riktigt.) Tror jag ska ha med en intervju med Perra Gee, så vi äntligen kan träffas och snacka lite skit. Om några timmar bär det iväg till examensmiddag på skolan. Det här kan allt komma att bli en alldeles förträffligt trevlig helg!