Ja, ni. Om jag säger att i fredags var det fullt så är det ingen överdrift. Snarare en underdrift. Ungefär som vanligt med andra ord. Men sen. Fem gånger vaknade jag på natten av att jag mådde så jävla illa att jag tvungen att sätta mig upp och andas långsamt för att inte spy. Men på morgonen gick det inte att hålla tillbaka längre och rävningen var ett faktum. Ringde till Sandra för att beklaga mig över att jag antagligen var magsjuk. Då hade hon också spytt. Vafalls? Vad konstigt, har vi fått magsjuka båda två? Nej, då förklarade hon för mig att det kan vara för att vi börjar bli till åren som det blir såhär. Pff, aldrig. Så för att motbevisa hennes teori (den dummaste jag hört på länge) skulle vi absolut ge oss ut igår kväll också. Det hela slutade med att vi satt halvdöda på Kattas säng och jag kämpade allt jag hade för att hålla mig vaken. Men efter tårtan gav vi tillslut upp och jag tog en taxi hem till sängen där jag däckade in på två röda. Det är ju själva fan. Men Rebecca är nöjd. Hon hälsar mig välkommen till pensionärsklubben och jag kan riktigt se framför mig hur hon sitter hemma och ler i mjugg av skadeglädje.