När solen värmer ryggen så pass mycket att man kan strosa runt i t-shirt redan innan frukost. När man alltid är försenad men aldrig kommer för sent. När man längtar till jobbet för att det är så underhållande och givande. När man får pola med dom man allra helst vill ha nära. När man kan äta makrill i tomatsås hur många gånger i veckan man bara vill. När främlingar ler och hälsar till och med i kvart över fem-ruschen. Och när man prioriterar bort viktig sömn för att verkligheten klår drömmarna med hästlängder.

 

Och det var juli och enkla beslut, fast tusen ting stod tungt på lut. Men vad behöver man mer än att lugnt ta del av allt som sker? :-)

 

I söndags var jag trött som en satkotte, men jag hånkade ändå på Inger och Lellepol ut till Perrongen i Stjärnvik för att fira fina Lines födelsedag. Ett förbaskat bra drag måste jag säga. Det var så härligt att få umgås med detta underbara gäng igen, det var alldeles för längesen sist. Solen smög sig bara fram ett fåtal gånger men det var ändå första gången i år som jag på riktigt fattade att det är sommar. Vackra, vackra, gröna, svenska sommar!

 

Pussz!

 

Om jag någon gång blir en alien och får välja hur mitt deformerade huvud ska se ut ska jag antingen sporta ett liv som enögd (för att på lättast möjliga sätt bli av med förbannelsen vindögdhet) eller så ska jag utrusta mig själv med fyra munnar (så att alla mina söta smulor kan få varsin puss på en och samma gång)!

 

Hemma. Kärlek kärlek kärlek!