Ska man behöva drabbas av en släng av någon slags kräksjuka för att uppskatta vardagen? Kanske. Jag är i alla fall överlycklig idag, när jag inte längre vaknar av mina egna kväljningar. Antagligen borde jag stanna hemma ännu en dag, men det spritter i hela kroppen. KAN INTE SITTA här hemma längre, som värsta döingen. Speciellt inte nu när jag fått tillbaka en stor del energi. Så det blir skola idag. Känns viktigt. Däremot vågar jag inte äta skolmaten än, så måste åka förbi Ettan innan skolan och köpa barnmat på burk för småttingar upp till 8 månader. Känns tryggt, haha.