Åh, ja, trött som en sate. Men egentligen, vad gör det när hjärtat hoppar glädjeskutt? Dom har kommit rätt tätt inpå nu på sistone, dom där små varma ilningarna och ruskänslorna. Lyckan i att kunna se bortom småproblem och istället hitta glädjen i att våga njuta av livet. Det är dessa stunder som håller en uppe när allt bara känns som skit. För man minns känslan av dom och man vet att det alltid kommer komma flera. Och man lovar sig själv att njuta allt man har nästa gång dom är där.