Fyfan. Vilken fiaskovecka. I torsdags var jag så lycklig för att den förbannade förkylningen äntligen gått över. Firade med käk ihop med Kajan och en massa trevlingar från skolan på ett kanske lite misstänksamt libanesiskt ställe. Såhär i efterhand kan man eventuellt tycka att man borde anat lite fler ugglor i mossen då det var extremt billigt och köttet jag fått in skimrade i fler färgnyanser än vanligt. Att jag på väg till toaletten passerade köket för att på tillbakavägen välja att titta åt andra hållet för att slippa bli varse om vad jag anade att jag skymtat därinne var ju kanske också en rätt så tydlig varningsklocka. Men icke. Så på lördagsmorgonen slog jag nog mitt intensivaste kräksrekord någonsin och har sedan dess missat en massa påskroligheter, inklusive karaokekvällen jag såg så hårt fram emot, och istället magsmärtat mig igenom långledigheten från skolan liggandes bitter och tjurig i soffan. Idag börjar jag äntligen känna mig pigg och som mig själv igen (thank God)! Tänker dock inte fira det med någon spräcklig köttwrap från Mellanöstern.