Jävlar alltså. Nu är det sjukt mycket. Min stackars hjärna går på högvarv. Den kämpar instinktivt för att få mina tankar och känslor att hålla någon slags trevlig och gemytlig högerregel men de kör bångstyrigt omkring i kanske det största trafikkaoset någonsin. Det är vad som känns som litervis med tårar ena stunden för att någon minut senare bytas ut mot överbubblande skratt. Och jag vet orsaken. Stora kommande förändringar och utmaningar på flera fronter. Och det är så inåt helvete överväldigande.

Men. Mitt i kaoset kan jag då och då hamna i ett enormt och välbehagligt lugn när jag inser vad det egentligen är som faktiskt händer. Jo, mitt liv. Och den känslan är ju bra jävla skön alltså.