Det här ger mig råångest. Eller rättare sagt så spär den på den där smygångesten som man går runt med alltjämt, alltså att samtidigt som man lunkar på i sitt lugna, harmoniska och för det mesta väldigt trevliga hamsterhjul så gnager en röst på där lite i bakgrunden inombords, oftast på långt håll men ändå rätt så regelbundet, om att man bara vill och borde släppa allt och dra iväg på enkel biljett någonstans långt bort åt helvete. Man vet ju inte vart man ska eller vad man ska göra, men man är fullkomligt och galet naivt säker på att man skulle så att säga inte bara finnas till, man skulle leva också.

Jag kan tänka mig att den här tjejens längtan bort är helt extrem, för hon verkar ju bo i någon slags Tillbergaliknande inskränkt helveteshåla. Jag menar, tanken på att ha sitt hamsterhjul på ett sånt ställe, då har man ju vridit sig i vånda över mindre. Nu har jag ju i och för sig inte sett filmen så jag ska verkligen inte ge mig in på bakgrundsfakta. Men jag kan ju så klart inte låta bli att fundera på om man kommer känna så här hela livet? Och om det är det som man kommer tänka på och gräma sig över när man sen ligger där på dödsbädden (UTÖVER den vanliga dödsångesten som säkerligen kommer räcka till gott och väl)? Att man aldrig vågade de saker man ville göra men inte tänkte att man riktigt kunde? Antagligen.

Igår lämnade jag inte lägenheten på hela dagen. Förutom när jag sprang fram och tillbaka till tvättstugan. Jag skulle ha träffat både Elin och Sonny, men båda visade sig vara sjuka (det var i alla fall vad de sa, men det kan ju eventuellt vara så att de bara inte kände för att ses) så istället gjorde jag mer nytta hemma och det ska jag fortsätta göra idag också. Dock har jag väldigt orutinerat smörjt in hela mig i någon slags naturlig (fast onaturligt fet?) hjortronolja så nu är det fettfläckar överallt i hela lägenheten. Rätt så jobbigt faktiskt för var jag än befinner mig så glider jag bara omkring. Och Summerburstbiljetterna är köpta! Det känns ju himlans härligt! Becca ville planera outfits redan nu, men sen kom hon på sig själv med att det kanske ändå är smartare att börja med julhelgen först. Och ikväll blir det äntligen träning igen med Johanna. Det ser jag verkligen fram emot! Om hon nu inte blir sjuk vill säga. Nej, nu ska jag glida vidare in i köket och göra våfflor. PuuzzZZzzZZzz!