Alltså TRÖTT MAN SKA BEHÖVA BLI!? Jag måste få klaga nu och ni måste tycka synd om mig:

 

1. Började ana igår att en ny förkylning var på ingång och idag sitter jag med bihålorna sprängfyllda av tjockt snorgrönt snor, en betongtung, lätt febrig skalle och en fnasig, rött lysande näsa som har ungefär tio lager skinn mindre än vanligt av allt snytande. Två veckor efter att jag blivit frisk från influensasatjäveln!

 

2. På grund av punkt ett blev jag därför imorse tvungen att boka av min inplanerade dagsutflykt till Eskilstuna där jag skulle ha hängt med min farbror och faster som jag saknar så in i helskotta mycket. Jag kommer inte heller kunna besöka familjen Damm Grönvall på fredag med risken att smitta ner lillfisan med mina äckliga bakterier. Maaahhh, två av de saker som jag sett fram emot mest denna vecka och båda skiter sig!

 

3. När jag någon gång på eftermiddagen idag blivit helt sjukt uttråkad av allt slappande tänkte jag att jag i alla fall kunde göra lite nytta hemma med något som inte är så fysiskt påfrestande (pyttsan), så jag gav mig på att försöka koppla ihop datorn och TVn så jag kan se GG på större skärm. Vill informera om att jag först köpt en dyr jävla kabel som jag blivit lovad skulle föra över både bild och ljud från min gamla Mac, som sen visade sig bara kunna fixa bilden, så efter det har jag därför köpt till en annan sladd för ljudet, för ”då ska det till 100% fungera". Jag höll på i tre timmar med de där kabeljävlarna och testade alla uttag jag kunde hitta, vände TVn halvt upp och ner för att hitta fler hål, googlade, läste på olika tekniknördsforum och ändrade inställningar både på datorn och TVn ända tills jag råkade ta bort alla kanaler, och när jag väl lyckats få tillbaka dem så har bilden fått ett grönt jävla filter som inte går att få bort (!?). Alltså seriööööööst!? Jag kokade så jävla mycket att jag ville slänga ut hela TV-fanskapet – det hade ju varit en så jäkla cool och härlig sak att göra! När jag kom på att det var både dumt och omöjligt så tänkte jag slänga ut kablarna istället, men det blev inget för jag insåg rätt snabbt att det hade ju inte direkt gett samma effekt plus att det vore både jobbigt och skämmigt att behöva gå ner på gården och hämta sladdarna efteråt.

 

4. Ser ni de fina naglarna där uppe? De var mina ända tills den högra tumnageln alldeles nyligen bestämde sig för att gå av allra längst ner. Så nu är jag en kortnaglad människa som känner sig ful, identitetslös och som blir uppgiven varje gång jag försöker klia mig på ryggen.

 

Vad som tar mig igenom den här dagen av bitterhet och i-landsproblem? Denna ljusglimt!