Fan, känslan när man som tidsoptimist blir klar långt innan man trott! Först blir man lite ställd och konfunderad eftersom man inte är beredd på att vara färdig alla redan, sen kommer en svag känsla av tomhet för att man är så ovan att ha så mycket tid över som man kan göra vad man vill med och för att det känns ensamt utan ett sällskap av stress, och till sist när man bekantat sig med tanken och förstår vad det innebär blir man ju överlycklig!

 

Jag hade tydligen underskattat mina bakskills – planerade in fyra timmar och blev klar på två (!?). Heja heja! Insåg dock efteråt att jag med öppet fönster gett hela innergården min egen liveversion av Mazarinplattan, men det kan de ju gott ha en lördag som denna. Med all tid över tänkte jag att nu kan jag ju visa lite bilder så ni förstår min kärlek för detta superobjektiv! Han har ju bara fått häcka här hemma i lägenheten sedan jag knyckte honom, men någon gång snart ska han ut och luftas utomhus också, det kan jag lova er!

 

Puzz och trevlig helg! :-)