Åh! Igår fick jag ÄNTLIGEN träffa lilla Céline. Hon var typ hälften så stor som jag trodde och helt bedårande. Dessutom somnade hon i min famn så jag kan ju inte vara fullt så skräckinjagande för barn som jag tidigare trott. Men det är fan läskigt att hålla i ett sånt där litet knyte alltså! Man tror ju typ att hon kan gå sönder om man håller bara lite lite fel. Så jag satt och frågade Emma stup i kvarten om hon fortfarande levde, haha. Underbart att få träffa min fina Emz också, det var verkligen på tiden! Hon är en riktig jävla guldklimp den kvinnan!

 

Idag ska det städas och bakas för fulla muggar inför födelsedagsfikan för släkten imorgon. Så jävla spännande, för jag har inte bakat något av detta innan. Blir det äckligt får gästerna fan äta ändå för efter all ingrediensshopping har jag inte råd med någon in-case-of-emergency-tårta! So long! :-)