Well, well, well. Mycket kan man säga om mig och den där Kajan (vi är ju jävligt awesome ihop på fler sätt än jag typ kan räkna), men man kan inte direkt säga att vi lider av att vi har överdrivet bra tajming. När jag efter helgen friskar till mig på riktigt bestämmer hon sig istället för att ta vid där jag slutar och däcka ner sig själv i feber. I början av veckan sjönk jag också ner i hennes lilla kolla-på-TV-serier-och-spela-mobilspel-hela-dagen-dvala men de senaste dagarna har myrorna i brallan varit ett så konstant faktum att jag nästan krypit ur skinnet. Så i torsdags gjorde jag en sjuhelsike massa nytta och så belönade jag mig själv med mina två stora akilleshälar här i Paris - snygga skor och smörsockrade crêpes (oklart hur bra dom egentligen är för hälsan när den ena ger mig svår hjärtklappning och den andra får blodsockret att skjuta i höjden, men tillfredsställelsen dom ger väger utan tvekan över) och igår drog jag och Mickis till en uteservering i Bastille och vinmös. Vi skulle ta ett glas vin, men så kom vi på att det var ju mycket billigare i längden att ta en hel flaska. Det var bara det att hon skulle vidare på en annan dejt efteråt så vi fick i princip hälla i oss skiten, vilket resulterade i att jag blev aprak och hade en väldigt trevlig metroresa hem för mig själv och skulle jag gissa så dök Mikaela inte direkt upp nykter på dejten som väntade efteråt, haha. :-) Idag har Kajan i alla fall piggat till sig en aning (kan vara så att hon blev lite skraj igår när jag påpekade att hon nu är lite väääl inne i sina mobilspel. Jag tror hela tiden att hon pratar med mig, men sen när man kommer in i sovrummet och kan tyda hennes röst så hör man bara "Dumma isbjörn!", "Men vad fan gör du, elefantjävel!?" eller liknande) så nu har hon precis dragit iväg på babyshower med en av sina gamla klasskamrater. Jag har precis korkat upp vinaren och nu måste jag börja göra mig iordning. Är fetisfestpepp! Puzz och trevlig lördag! :-)

Fredag. Knaprar AdvilCaps, bajsar på febern och äter världens trevligaste middag med den godaste maten på länge ihop med ett glatt och förväntansfullt sällskap. Myser och nattpratar hemma hos oss med tända ljus och planerar förväntansfullt inför den kommande helgen. Sen drar jag och Kajan på avskedsutgång med burlesktema i Belleville. Vi dansar hela morgonen tills festandet mynnar ut i hejdåkramar med nya vänner som alldeles för tidigt måste lämna staden. Alla inblandade skulle nog hålla med om att beskrivningen en guldkväll är en underdrift.

Lördag och söndag. Två tredjedelar av vårt gästsällskap ligger med magsjukan från helvetet och kokande feber. Den sista tredjedelen sitter i omgångar halvt orörlig i nackspärr. Vi har fått fina stunder ihop också dessa dagar, alla sjukdomar till trots. Men att klassa slutet på deras weekend som den guldhelg de hoppats på känns som en rätt så grav överdrift.

Sitter hemma och käkar lyxfrulle med min nya favvobit som enda sällskap. Lotten, Larsa och Pia är på Eiffeltornsutflykt och Kajan och Mikaela är iväg och gympar. Trodde jag blivit av med honom på obestämd framtid men min nya stalker herr Feber visade sig vara mer envis än vad jag någonsin kunnat ana. Det som inte gör saken bättre är att han sällan dyker upp själv, han tar nästan alltid med sig sin kompis herr Bitter också. Det är tur att man har så gulliga människor omkring sig som i alla fall gör bitterheten lite mindre kännbar. Och på den positiva sidan: ska jag väl vara sjuk så är timingen faktiskt rätt OK just nu, eftersom Paris vädergudar har haft regn och rusk på schemat hela den här veckan och verkar ha samma planer för nästa också. Och så måste jag erkänna att skadeglädjen över alla snöbilder på Facebook hjälper en aning det med. Snart blir det ett besök hos någon av grann-Apoteken. De har en massa gottiga, bautastora, tokstarka och asbilliga piller som alla är receptfria - me likey!

Till sist, en liten hälsning till min älskade kärlek hemma som jag bara vill krama sönder just nu och som jag vill kunna lova att allt kommer att bli bra: jag tänker på dig. Hela tiden. <3

Lite måste man trösta sig med i det här pissvädret. Skorna måste jag nog säga är ren och skär porr. Är lite onödigt speedad för den här tiden på dygnet. Madonnas nya har fastnat i mina hörlurar och Kajsa har förlustat sig med att spela in min vackra sångröst och skratta tills hon kiknar. Själv har jag varit mer road, hah. Helgen ihop med Beccz och Greve var som väntat vansinnigt trevlig. Den gick dock, som allting annat trevligt, alldeles för fort. Men fina dagar kan man leva på länge! Imorgon ska jag och min lettiska broderi-designer hoppa upp en klass. Jag hoppas på att medelåldern i den nya klassen är något lägre än den vi går i nu. Inget fel på söta pensionärer, men snittar den 40-strecket kan jag ändå känna att det är ett trevligt litet framsteg. Snart måste jag börja snickra på Ankis bastkjol också. Hon vägrar nämligen dansa soldansen utan en sån när hon kommer hit, men jag kan ändå känna att det är en bra deal, för jag får en dubbeldaim i utbyte. Hon vill ha nån tjock jävla trästav genom näsan också, men där får hon allt nöja sig med en blompinne. Nu: dricka lite vitt och äta majs ur konservburk. Fin avrundning innan jag kryper ner bredvid min favvofruga. Puzziz! <3

Fyfan. Vilken fiaskovecka. I torsdags var jag så lycklig för att den förbannade förkylningen äntligen gått över. Firade med käk ihop med Kajan och en massa trevlingar från skolan på ett kanske lite misstänksamt libanesiskt ställe. Såhär i efterhand kan man eventuellt tycka att man borde anat lite fler ugglor i mossen då det var extremt billigt och köttet jag fått in skimrade i fler färgnyanser än vanligt. Att jag på väg till toaletten passerade köket för att på tillbakavägen välja att titta åt andra hållet för att slippa bli varse om vad jag anade att jag skymtat därinne var ju kanske också en rätt så tydlig varningsklocka. Men icke. Så på lördagsmorgonen slog jag nog mitt intensivaste kräksrekord någonsin och har sedan dess missat en massa påskroligheter, inklusive karaokekvällen jag såg så hårt fram emot, och istället magsmärtat mig igenom långledigheten från skolan liggandes bitter och tjurig i soffan. Idag börjar jag äntligen känna mig pigg och som mig själv igen (thank God)! Tänker dock inte fira det med någon spräcklig köttwrap från Mellanöstern.

Torsdag, torsdag, skärtorsdag. Sambon napar i sovrummet, jag är hög på Ipren och pepprar peppmusik i köket samtidigt som jag försöker plugga possessiva pronomen på franska. Filurar lite på vad jag ska lägga i hennes påskägg och var jag ska gömma det. Ikväll blir det libanesiskt och bio med några från skolan. Om sju dagar kommer Madame Smula R. och Monsieur Greve. Lucky me! <3

Ibland, inte alltför ofta, händer det att man ser/känner/smakar/luktar/lyssnar på något/någon och på en gång förstår man att det här kommer jag alltid att tycka om och aldrig vilja vara utan. Ungefär så känner jag för det här. Upptäckte dom på någon random blogg som jag slumpmässat fram och som jag antagligen aldrig kommer hitta tillbaka till igen. Lite gulligt ödesmenat sådär. Nu ligger jag i sängen och ugglar för mig själv. Kajan och Fia har lyckats koppla in den bärbara hårddisken till TVn och kollar på DH ute i bäddsoffan, så jag håller mig lite på avstånd för att inte förstöra den där spänningen som jag fortfarande har kvar att njuta av, men som jag ligger lite på efterkälken med. Läser om bombningar, skottlossningar och terroristdåd och blir liksom lite för matt i kroppen. Byter riktning och äter jordgubbsgodisar och frossar i bilder taggade med neongult och chockrosa istället. Idag har vi haft en jättefin dag, spontant runtstrosandes och barhoppandes längs Paris gator ungefär i samma takt som solen gick ned, lite rundare under fötterna än vad vi nog själva hade väntat. Börjar känna av någon slags förkylning så snart blir det att krypa ner under täcket för natten. Känner på mig att det kommer bli en god natts sömn.

Puzz. <3