i wanna wish you well. i didn't see you'd go cause i suppose i didn't know how. i will remember you. not the way you left but how you lived and what you knew. i wanna feel your hands. i wanna feel your fire burning right from where i stand. i wanna know it's you when i hear your voice inside my head, inside my room. i wanna touch the sky. i wanna see the stars that twinkle like they were your eyes. i wanna smell your scent. i wanna breathe the air i did before, before you left. and i wanna wish you well. the only reason my heart beats is cause you showed it how. and i'll find my way. cause you showed me how. cause you showed me i'll always find my way.

Nattmys på Vitmåran. Jag dricker oboy, målar naglarna och sorterar viktiga papper. Funderar lite på hur vissa tankar kan göra en både sorgsen och glad på samma gång. Grannen ligger också sömnlös. Ingen av oss säger någonting, men vi blåser över ciggröken lite grann extra runt hörnet till den andres balkongräcke bara för att visa att vi liksom finns där. Härom dagen kom det ett brev som var till min mamma. Det är mer än sex år sedan hon dog. Det var så konstigt för på kuvertet var det ett märke som såg precis ut som om någon dragit med en rödmålad nagel på det så att lite av färgen fastnat där bredvid frimärket. Min mamma hade nämligen alltid rödmålade naglar. Jag kan knappt minnas att jag såg henne utan, och när jag och Kenneth rensade, städade och flyttade ifrån huset vi bott i hittade jag små röda märken överallt på tapeter, trämöbler och köksskåp som hon lämnat efter sig. Jag minns att hon hade upp emot tjugo olika röda nyanser och hur överlycklig hon blev varje gång hon hittade en ny. (Äpplet faller kanske inte så långt ifrån trädet trots allt, även fast jag istället helst går loss på så många möjliga och omöjliga sorts kulörer som det bara går att hitta.) Egentligen hade jag inte behövt måla om mina naglar nu för dom var fortfarande fina sedan jag målade dom grönglittriga igår, men just ikväll kände jag för en annan färg.

Godnatt-puzz. <3

Frågor:

1. Vadå ”sexy Henrik”? Bara jag som inte fattar? XD
2. Hur hårt kan jag och Malin egentligen utklassa i musikquizar? Obegripligt. ;-)
3. Vem behöver en iPad när man har en DataPad?
4. Varför är det de kvällarna man ska ta det lugnt som alltid blir de galnaste och roligaste och som jämt slutar i stil med Olle Wallner Juniors dansskola, bubbelpool och kebabbastu eller grov stalking av helsingborgare bara för att få stå med bredvid och lyssna på när de pratar halländska (och om man ber tillräckligt snällt till och med säger/nynnar några textrader ur Mazarinplattan)?
5. Hur mycket skulle jag dö om tights- och platåkillen faktiskt skulle komma och hälsa på i Paris?
6. Var fan est le jävla château?!
7. Hur kan man vara så lyckligt lottad att man har både världens underbaraste vänner och den bästa släkten någonsin möjlig?

Åh, såna där dagar. När ingenting går riktigt rätt. När man är genomfrostbiten och hur mycket man än klär på sig aldrig riktigt tycks tina upp. När allt frukostbröd är mögligt, ingen stannar för en vid övergångsstället och när man går runt en hel dag med öppen gylf. Man liksom tvingar sig själv att bara acceptera och ta sig igenom dom, för man lever på hoppet att snart kommer en annan sorts dag. En sån där när man vaknar upp och känner sig snygg utan smink fastän man sovit på tok för lite. När solen tittar fram och värmer kinderna. När man blir bjuden på prinsesstårta (inklusive topp-marsipan-rosen) och får ett ”Vi vill gärna att du jobbar hos oss i sommar” av sitt nya favvoställe. När man mitt i en vanlig rökpaus plötsligt inser att både varklumpen innanför tinningen och ångeststenen i magen luckrats upp och gett sig iväg, och att inspirationen och visionerna har börjat hitta sin väg tillbaka. Då känns de skitdagarna man haft innan som en liten minipiss i oceanen. Och man hoppas att nästa gång de kommer kan man känna sig lite lite tryggare i vetskapen att rätt som det är, förr eller senare, kommer solen fram igen. För det gör den alltid till slut.

Igår var min lilla snäcka här på besök. Inga våfflor denna gång. Hon var sugen på kantarellomelett, så that's what she got! Väldigt goda sådana faktiskt. Sen åt vi äckligt godis som ingen av oss gillade, men vi mosade på ändå tills vi satt överproppat orörliga i soffan. Ikväll blir det LCHF-/buzzkväll hos Zandy och imorgon buh-bye-meet-up hos Folle (eller vad gullungen själv döpt kvällen till – Avoir nos belles filles-afton). Kommer bli gos på hög nivå!

Underbart väder idag och är sjukt sugen på en prommis men min näsa droppar för fullt ikapp med snön som smälter ner från taken, så hoppar nog det och fortsätter med att fylla mina banankartonger istället. Gosh alltså, man är verkligen lyckligt ovetande om hur mycket saker man har när allt är så bra gömt i garderober, och sen blir man lite chockad när det plockas ut och nästan fyller ett helt rum. Jag som är sämst på att rensa bort har nu verkligen gjort mitt bästa för att vara så rå som möjligt och när jag vet att jag kommit in i ett men-den-här-kan-ju-vara-bra-att-ha-om-tio-år-mood så tar jag hjälp av någon som jag vet kan vara rå åt mig. De fem kartongerna med mina favvotidningar kommer dock ingen åt, för de var jag snabb med att gömma undan tidigt på ett hemligt ställe. Heh.

Trevlig helg-puzz!

Jävlar alltså. Nu är det sjukt mycket. Min stackars hjärna går på högvarv. Den kämpar instinktivt för att få mina tankar och känslor att hålla någon slags trevlig och gemytlig högerregel men de kör bångstyrigt omkring i kanske det största trafikkaoset någonsin. Det är vad som känns som litervis med tårar ena stunden för att någon minut senare bytas ut mot överbubblande skratt. Och jag vet orsaken. Stora kommande förändringar och utmaningar på flera fronter. Och det är så inåt helvete överväldigande.

Men. Mitt i kaoset kan jag då och då hamna i ett enormt och välbehagligt lugn när jag inser vad det egentligen är som faktiskt händer. Jo, mitt liv. Och den känslan är ju bra jävla skön alltså.

Ni vet hur det är. Ibland får man något på huvudet som man sen lägger lite mer fokus på än vad som kanske anses normalt. För mig har det den senaste tiden varit gluggar och E-type. Så himla vackert och jag önskar jag hade en (glugg alltså, inte E-type. Honom har jag ju redan 24-seven i öronen och det räcker gott och väl). Blir lite ledsen i ögat när jag tänker på att Becca hade en förr i tiden och sen tog bort den med flit. Nu ska jag snart pallra mig iväg till tandis. Ber en liten bön att det inte slutar för mig som för Kajan. Hon hade fått besök av tandtrollen så det planerade inköpet av en iPad var bara att glömma. Jag ska inte köpa någon padda men jag är sugen på dem här som bara den. Fast det vette fan. Kanske skulle välja skorna över borren ändå. Hellre tandlös i lyckligt sällskap av ett par fina pjucks än ensam med ett komplett kakhål. Haha. Måste höra med Zandy om det ordspråket platsar in bland alla våra fantastiska livsmotton! :D

Nu kör vi.

Problem: Ångest över att tvingas välja ut en 46-kilospackning. Lösning: Lite spontanshopping för att lugna nerverna en aning. Och för att utöka utbudet och valmöjligheterna ytterligare.

Yep. Restless.

I got my red dress on tonight, dancing in the dark in the pale moonlight. Got my hair up real big, beauty queen style. High heels off, I'm feeling alive. And oh. My God. I feel it in the air, telephone wires above all sizzling like a snare. Honey, I'm on fire, I feel it everywhere. Nothing scares me anymore.

Kiss me hard before you go, summertime sadness. I just wanted you to know that baby, you're the best. Because I'm feeling electric tonight, cruising down the coast, goin' 'bout 99. Got my bad baby by my heavenly side. I know if I go, I'll die happy tonight.

Ah. Så vackert. Natti-natt!

Förrförra fredagen var jag ju hos Marre-muffs på tjejkväll med en massa trevliga brudar, de flesta hade jag aldrig träffat förut. Det spelades spel och kort och alla utom jag sörplade vin. En av de få förfester jag kan minnas att jag varit med på nykter. Och det var... KUL! :D Eftersom Marres boyie var ute och alla de andra tjejorna lite senare drog ut på krogen de med stannade jag och värdinnan hemma och passade på att ha en av våra efterlängtade mongokvällar bara hon och jag. De blir ju liksom inte av så ofta nu för tiden eftersom hon så bångstyrigt ska bo i den där E-staden. Det var nog väldigt välbehövligt för oss båda att få ur oss lite M&V-energi. Vi dansade loss som satan till E-type (fyfan alltså, E-type for president!), körde några gymnastikövningar, snackade bullshit och jag skrattade så jag grät. Guld.

Woop. Förutom min ambitiösa förrådsrensning (inte heller så hemskt ambitiös egentligen eftersom jag inte ens kom halvvägs) har jag känt mig så sjukt passiv de senaste dagarna. Har ju jobbat varje kväll, men förutom det vill/orkar jag nästintill ingenting mer än att lyssna på LDR, glo på webb-TV och kedjeröka. Lägenheten liknar en urartad loppis som exploderat i otaliga högar av gamla pälsar, gröna fjäderboa och randiga hattar och det mer än en vecka gamla diskberget börjar digna över kanten. Tyckte jag anade något vitt och luddigt i en av stekpannorna imorse, men jag valde att inte titta närmare för att slippa handskas med den sjunka-för-lågt-känsla som skulle infinna sig om nu så faktiskt var fallet. Vet inte vad det är som gnager. Eventuellt någon slags nervositet.

Snabbkollade igenom Mello imorse. Loreen var ju självklar. Sen vettefan. Kom på mig själv med att smygheja lite på Flincken. Såg Schulman Show-avsnittet när han var med och blev helt tagen. Finns väl ett tusental olika åsikter om den karln och jag kan inte riktigt välja vilken jag ska hålla mig till, men nog fan fascinerar han.

Puzz!

Insane. När hon sjunger får jag en konstig känsla i hela kroppen som jag inte riktigt vet om jag älskar eller hatar. Eufori versus melankoli. Men faktum kvarstår – det går inte att sluta lyssna. Inget vidare för beroendepersonligheter med andra ord.

Vaknade upp på helt fel sida imorse och var tjurig som ett envist litet barn hela morgonen bara för att jag visste att det här var den dagen som jag sedan innan hade bestämt skulle ägnas åt vindsförrådsrensning. Så himla kallt, tungt och bara för jävla tråkigt var tre starka bortförklaringskandidater. Hade jag varit en lite smartare människa hade jag ju istället kanske förstått att det faktiskt skulle vara SKITKUL. Och att mitt förråd skulle vara en riktig skoguldgruva! Hal-shoe-le-lujah!

Okej. På väg ut ur de senaste dagarnas stissiga och fokuserade bubbla. Man blir lite konstig när det dyker upp grejer som man upplever kan påverka livet i stort. Så en promenad på det här kanske. Och en välbehövlig dusch. Heh.