Alltså fransoserna och fransyskorna. Nog för att det finns mycket gott att säga om dem (sjukt många är sådär sofistikerat och jobbigt snygga, de kan slänga ihop världens kanske godaste bakverk och de säljer billig alkohol i livsmedelsbutikerna) men ibland förstår man inte riktigt hur de tänker. Det är olagligt för homos att gifta sig eller ens registrera partnerskap, deras köttbullar är fyrkantiga och inte nog med det! Istället för att använda vanliga slangord som alla andra normala människor så trilskas de med att vända på vilka ord som helst bara lite sådär när de känner för det så en annan inte fattar ett jota. ”Tu es fou” (=”du är dum”) blir ”Tu es ouf” etc etc. Högst bökigt och onödigt. :-p

Idag anammar vi dock en av fransmännens seder vi med och kör söndag = vilodag. Snart blir det Speed Rabbit Pizza, utfälld bäddsoffa och fortsättning på vårt Disney-maraton med Ringaren i Notre Dame eller Ratatouille. Imorse var jag och lämnade av Inger och Line vid RER-tåget. Det är som alltid när kära vänner precis har åkt hem blandade känslor. Vemodiga för att de lämnar oss och härliga för att man är så glad att de varit här. Nu är käket på väg hit. Tur det, så som pizza-med-gräddfil-nerven rycker!

PuZzZz! :-)

Tjena hejsan! I helgen har vi haft finbesök från Estocolmo. Annika och Katten drog tidigt imorse, men Emmelie är kvar tills på tisdag. Hela helgen har vi härjat runt och sett en sjujäkla massa saker så igår kväll när vi egentligen skulle ha gått ut fastnade vi hemma i soffan och körde hemmatjejkväll med skitsnack, kex, ost, vin och myskläder. Sjukt trevligt (ja, till och med trevligare än att gå ut!). Nu är Kajan och Emmelie ute och knallar runt och smaskar macarons i Marais, men jag är fortfarande hemma. Har kört skön-ego-dag med sovmorgon, lååååångdusch, nagelfix och micro-laxagne. Och så har jag fixat Gunnars inbjudningskort till hans 50-årsfest. Nu ska jag hoppa ur pyjamasen och möta upp dem andra två för lite vin på La Perle. På torsdag kommer Ankz Spankz! Med dubbeldaim och fint väder. Det har hon lovat!

Pörre! <3

Well, well, well. Mycket kan man säga om mig och den där Kajan (vi är ju jävligt awesome ihop på fler sätt än jag typ kan räkna), men man kan inte direkt säga att vi lider av att vi har överdrivet bra tajming. När jag efter helgen friskar till mig på riktigt bestämmer hon sig istället för att ta vid där jag slutar och däcka ner sig själv i feber. I början av veckan sjönk jag också ner i hennes lilla kolla-på-TV-serier-och-spela-mobilspel-hela-dagen-dvala men de senaste dagarna har myrorna i brallan varit ett så konstant faktum att jag nästan krypit ur skinnet. Så i torsdags gjorde jag en sjuhelsike massa nytta och så belönade jag mig själv med mina två stora akilleshälar här i Paris - snygga skor och smörsockrade crêpes (oklart hur bra dom egentligen är för hälsan när den ena ger mig svår hjärtklappning och den andra får blodsockret att skjuta i höjden, men tillfredsställelsen dom ger väger utan tvekan över) och igår drog jag och Mickis till en uteservering i Bastille och vinmös. Vi skulle ta ett glas vin, men så kom vi på att det var ju mycket billigare i längden att ta en hel flaska. Det var bara det att hon skulle vidare på en annan dejt efteråt så vi fick i princip hälla i oss skiten, vilket resulterade i att jag blev aprak och hade en väldigt trevlig metroresa hem för mig själv och skulle jag gissa så dök Mikaela inte direkt upp nykter på dejten som väntade efteråt, haha. :-) Idag har Kajan i alla fall piggat till sig en aning (kan vara så att hon blev lite skraj igår när jag påpekade att hon nu är lite väääl inne i sina mobilspel. Jag tror hela tiden att hon pratar med mig, men sen när man kommer in i sovrummet och kan tyda hennes röst så hör man bara "Dumma isbjörn!", "Men vad fan gör du, elefantjävel!?" eller liknande) så nu har hon precis dragit iväg på babyshower med en av sina gamla klasskamrater. Jag har precis korkat upp vinaren och nu måste jag börja göra mig iordning. Är fetisfestpepp! Puzz och trevlig lördag! :-)

Fredag. Knaprar AdvilCaps, bajsar på febern och äter världens trevligaste middag med den godaste maten på länge ihop med ett glatt och förväntansfullt sällskap. Myser och nattpratar hemma hos oss med tända ljus och planerar förväntansfullt inför den kommande helgen. Sen drar jag och Kajan på avskedsutgång med burlesktema i Belleville. Vi dansar hela morgonen tills festandet mynnar ut i hejdåkramar med nya vänner som alldeles för tidigt måste lämna staden. Alla inblandade skulle nog hålla med om att beskrivningen en guldkväll är en underdrift.

Lördag och söndag. Två tredjedelar av vårt gästsällskap ligger med magsjukan från helvetet och kokande feber. Den sista tredjedelen sitter i omgångar halvt orörlig i nackspärr. Vi har fått fina stunder ihop också dessa dagar, alla sjukdomar till trots. Men att klassa slutet på deras weekend som den guldhelg de hoppats på känns som en rätt så grav överdrift.

Sitter hemma och käkar lyxfrulle med min nya favvobit som enda sällskap. Lotten, Larsa och Pia är på Eiffeltornsutflykt och Kajan och Mikaela är iväg och gympar. Trodde jag blivit av med honom på obestämd framtid men min nya stalker herr Feber visade sig vara mer envis än vad jag någonsin kunnat ana. Det som inte gör saken bättre är att han sällan dyker upp själv, han tar nästan alltid med sig sin kompis herr Bitter också. Det är tur att man har så gulliga människor omkring sig som i alla fall gör bitterheten lite mindre kännbar. Och på den positiva sidan: ska jag väl vara sjuk så är timingen faktiskt rätt OK just nu, eftersom Paris vädergudar har haft regn och rusk på schemat hela den här veckan och verkar ha samma planer för nästa också. Och så måste jag erkänna att skadeglädjen över alla snöbilder på Facebook hjälper en aning det med. Snart blir det ett besök hos någon av grann-Apoteken. De har en massa gottiga, bautastora, tokstarka och asbilliga piller som alla är receptfria - me likey!

Till sist, en liten hälsning till min älskade kärlek hemma som jag bara vill krama sönder just nu och som jag vill kunna lova att allt kommer att bli bra: jag tänker på dig. Hela tiden. <3

Lite måste man trösta sig med i det här pissvädret. Skorna måste jag nog säga är ren och skär porr. Är lite onödigt speedad för den här tiden på dygnet. Madonnas nya har fastnat i mina hörlurar och Kajsa har förlustat sig med att spela in min vackra sångröst och skratta tills hon kiknar. Själv har jag varit mer road, hah. Helgen ihop med Beccz och Greve var som väntat vansinnigt trevlig. Den gick dock, som allting annat trevligt, alldeles för fort. Men fina dagar kan man leva på länge! Imorgon ska jag och min lettiska broderi-designer hoppa upp en klass. Jag hoppas på att medelåldern i den nya klassen är något lägre än den vi går i nu. Inget fel på söta pensionärer, men snittar den 40-strecket kan jag ändå känna att det är ett trevligt litet framsteg. Snart måste jag börja snickra på Ankis bastkjol också. Hon vägrar nämligen dansa soldansen utan en sån när hon kommer hit, men jag kan ändå känna att det är en bra deal, för jag får en dubbeldaim i utbyte. Hon vill ha nån tjock jävla trästav genom näsan också, men där får hon allt nöja sig med en blompinne. Nu: dricka lite vitt och äta majs ur konservburk. Fin avrundning innan jag kryper ner bredvid min favvofruga. Puzziz! <3

Fyfan. Vilken fiaskovecka. I torsdags var jag så lycklig för att den förbannade förkylningen äntligen gått över. Firade med käk ihop med Kajan och en massa trevlingar från skolan på ett kanske lite misstänksamt libanesiskt ställe. Såhär i efterhand kan man eventuellt tycka att man borde anat lite fler ugglor i mossen då det var extremt billigt och köttet jag fått in skimrade i fler färgnyanser än vanligt. Att jag på väg till toaletten passerade köket för att på tillbakavägen välja att titta åt andra hållet för att slippa bli varse om vad jag anade att jag skymtat därinne var ju kanske också en rätt så tydlig varningsklocka. Men icke. Så på lördagsmorgonen slog jag nog mitt intensivaste kräksrekord någonsin och har sedan dess missat en massa påskroligheter, inklusive karaokekvällen jag såg så hårt fram emot, och istället magsmärtat mig igenom långledigheten från skolan liggandes bitter och tjurig i soffan. Idag börjar jag äntligen känna mig pigg och som mig själv igen (thank God)! Tänker dock inte fira det med någon spräcklig köttwrap från Mellanöstern.

Torsdag, torsdag, skärtorsdag. Sambon napar i sovrummet, jag är hög på Ipren och pepprar peppmusik i köket samtidigt som jag försöker plugga possessiva pronomen på franska. Filurar lite på vad jag ska lägga i hennes påskägg och var jag ska gömma det. Ikväll blir det libanesiskt och bio med några från skolan. Om sju dagar kommer Madame Smula R. och Monsieur Greve. Lucky me! <3

Ibland, inte alltför ofta, händer det att man ser/känner/smakar/luktar/lyssnar på något/någon och på en gång förstår man att det här kommer jag alltid att tycka om och aldrig vilja vara utan. Ungefär så känner jag för det här. Upptäckte dom på någon random blogg som jag slumpmässat fram och som jag antagligen aldrig kommer hitta tillbaka till igen. Lite gulligt ödesmenat sådär. Nu ligger jag i sängen och ugglar för mig själv. Kajan och Fia har lyckats koppla in den bärbara hårddisken till TVn och kollar på DH ute i bäddsoffan, så jag håller mig lite på avstånd för att inte förstöra den där spänningen som jag fortfarande har kvar att njuta av, men som jag ligger lite på efterkälken med. Läser om bombningar, skottlossningar och terroristdåd och blir liksom lite för matt i kroppen. Byter riktning och äter jordgubbsgodisar och frossar i bilder taggade med neongult och chockrosa istället. Idag har vi haft en jättefin dag, spontant runtstrosandes och barhoppandes längs Paris gator ungefär i samma takt som solen gick ned, lite rundare under fötterna än vad vi nog själva hade väntat. Börjar känna av någon slags förkylning så snart blir det att krypa ner under täcket för natten. Känner på mig att det kommer bli en god natts sömn.

Puzz. <3

Well, hello there. Tänkte skicka ett litet hej från min lilla hörna i hallen. Här sitter jag och ugglar, målar naglarna, gör läxorna, lyssnar på musik Kajan skulle klassificera som värdelös eller när jag bara behöver lite av den där egentiden som jag inte riktigt kan leva utan. Nästan exakt två veckor har gått sen vi drog våra helvetesväskor upp för alla trappor och flyttade in i vår übermysiga lägenhet. Blandningen av att känna sig som en parisbo och att vara på semester är lite konfunderande men jag trivs som fisken i vattnet. Får redan nu lite halvpanik över tanken på att vi ”snart” ska åka hem och hjärnan glider hela tiden undermedvetet in på olika tillvägagångssätt för att kunna återvända hit snart igen men på obestämd framtid. Antagligen för att vi har så himla roligt här just nu, men det måste också vara känslan i magen som inbefinner sig bara av att ta in stämningen i den här staden. Överlag är alla så himla chillade, öppna och trevliga och folk liksom lägger märke till och ”ser” varandra, även fast man inte känner varandra, på ett sätt som man inte riktigt upplevt någon annanstans, speciellt inte i Sverige.

Den här veckan har varit galen. Det kom någon slags massiv värmebölja och slog till över hela staden och vi kunde sitta ute i t-shirt varje dag och ändå svettades vi nästan bort. Nu har det gått tillbaka ungefär till normalt igen, ca 14° på dagen. Dock verkar det kunna skifta tokmycket från dag till dag och från morgon till kväll. Vissa mornar är det typ 3° och sen på kvällen vid åtta - nio typ 18° . Dessutom är det så sjukt fuktigt här nere. När vi har tvättat tar det typ två dagar innan kläderna torkar och mitt hår blir fettigt på tre dagar istället för fem (apdrygt), men huden blir lenare istället så det kompenserar ju i alla fall lite! ;-) Skolan är asbra, mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Hade i och för sig turen att få världens bästa och sötaste lärare dom här första veckorna men förutom det så älskar jag att dom är så himla flexibla och fokuserar på varje elevs individuella kunskap. Utvecklas man fort kan man hoppa upp till en högre nivå och hänger man inte med i tempot kan man backa och repetera. Klasserna blir därför aldrig statiska så man träffar en massa nytt folk och man kan påverka själv hur mycket man vill prioritera skolan och hur fort man vill lära sig språket. Dessutom är det en rolig blandning av nationaliteter så man lär sig en massa roligt från klasskamraterna också. Igår hade vi vår första ”teaterdag” där man ska spela upp olika sketcher UTANTILL och med en hel del improvisation. Galet läskigt men galet kul!

Ikväll ska vi ut och käka middag med Kajans klass och om vi är duktiga ikväll blir det plugg, hårfärgning och Friskisgympa imorgon igen (jag vet, vi är så jävla hurtiga)! Dock är det ännu mer töntigt att faire de l'aérobic här än vad det är hemma så sedan min klass fick reda på att vi hänger på Le gym suédois och i kombination med det älskar ESC har man fått en hel del nawwww-kommentarer och you-cheesy-little-cute-swedish-girls-blickar. ;-D Nu börjar Kajan bli lite nervös på mig (hon har börjat lära sig hur jag är), så nu måste jag göra mig iordning lite snabbt så vi inte kommer försent till middagen. ;-)

Au revoir och så-länge-puzz! :-)

i wanna wish you well. i didn't see you'd go cause i suppose i didn't know how. i will remember you. not the way you left but how you lived and what you knew. i wanna feel your hands. i wanna feel your fire burning right from where i stand. i wanna know it's you when i hear your voice inside my head, inside my room. i wanna touch the sky. i wanna see the stars that twinkle like they were your eyes. i wanna smell your scent. i wanna breathe the air i did before, before you left. and i wanna wish you well. the only reason my heart beats is cause you showed it how. and i'll find my way. cause you showed me how. cause you showed me i'll always find my way.

Nattmys på Vitmåran. Jag dricker oboy, målar naglarna och sorterar viktiga papper. Funderar lite på hur vissa tankar kan göra en både sorgsen och glad på samma gång. Grannen ligger också sömnlös. Ingen av oss säger någonting, men vi blåser över ciggröken lite grann extra runt hörnet till den andres balkongräcke bara för att visa att vi liksom finns där. Härom dagen kom det ett brev som var till min mamma. Det är mer än sex år sedan hon dog. Det var så konstigt för på kuvertet var det ett märke som såg precis ut som om någon dragit med en rödmålad nagel på det så att lite av färgen fastnat där bredvid frimärket. Min mamma hade nämligen alltid rödmålade naglar. Jag kan knappt minnas att jag såg henne utan, och när jag och Kenneth rensade, städade och flyttade ifrån huset vi bott i hittade jag små röda märken överallt på tapeter, trämöbler och köksskåp som hon lämnat efter sig. Jag minns att hon hade upp emot tjugo olika röda nyanser och hur överlycklig hon blev varje gång hon hittade en ny. (Äpplet faller kanske inte så långt ifrån trädet trots allt, även fast jag istället helst går loss på så många möjliga och omöjliga sorts kulörer som det bara går att hitta.) Egentligen hade jag inte behövt måla om mina naglar nu för dom var fortfarande fina sedan jag målade dom grönglittriga igår, men just ikväll kände jag för en annan färg.

Godnatt-puzz. <3

Frågor:

1. Vadå ”sexy Henrik”? Bara jag som inte fattar? XD
2. Hur hårt kan jag och Malin egentligen utklassa i musikquizar? Obegripligt. ;-)
3. Vem behöver en iPad när man har en DataPad?
4. Varför är det de kvällarna man ska ta det lugnt som alltid blir de galnaste och roligaste och som jämt slutar i stil med Olle Wallner Juniors dansskola, bubbelpool och kebabbastu eller grov stalking av helsingborgare bara för att få stå med bredvid och lyssna på när de pratar halländska (och om man ber tillräckligt snällt till och med säger/nynnar några textrader ur Mazarinplattan)?
5. Hur mycket skulle jag dö om tights- och platåkillen faktiskt skulle komma och hälsa på i Paris?
6. Var fan est le jävla château?!
7. Hur kan man vara så lyckligt lottad att man har både världens underbaraste vänner och den bästa släkten någonsin möjlig?

Åh, såna där dagar. När ingenting går riktigt rätt. När man är genomfrostbiten och hur mycket man än klär på sig aldrig riktigt tycks tina upp. När allt frukostbröd är mögligt, ingen stannar för en vid övergångsstället och när man går runt en hel dag med öppen gylf. Man liksom tvingar sig själv att bara acceptera och ta sig igenom dom, för man lever på hoppet att snart kommer en annan sorts dag. En sån där när man vaknar upp och känner sig snygg utan smink fastän man sovit på tok för lite. När solen tittar fram och värmer kinderna. När man blir bjuden på prinsesstårta (inklusive topp-marsipan-rosen) och får ett ”Vi vill gärna att du jobbar hos oss i sommar” av sitt nya favvoställe. När man mitt i en vanlig rökpaus plötsligt inser att både varklumpen innanför tinningen och ångeststenen i magen luckrats upp och gett sig iväg, och att inspirationen och visionerna har börjat hitta sin väg tillbaka. Då känns de skitdagarna man haft innan som en liten minipiss i oceanen. Och man hoppas att nästa gång de kommer kan man känna sig lite lite tryggare i vetskapen att rätt som det är, förr eller senare, kommer solen fram igen. För det gör den alltid till slut.

Igår var min lilla snäcka här på besök. Inga våfflor denna gång. Hon var sugen på kantarellomelett, så that's what she got! Väldigt goda sådana faktiskt. Sen åt vi äckligt godis som ingen av oss gillade, men vi mosade på ändå tills vi satt överproppat orörliga i soffan. Ikväll blir det LCHF-/buzzkväll hos Zandy och imorgon buh-bye-meet-up hos Folle (eller vad gullungen själv döpt kvällen till – Avoir nos belles filles-afton). Kommer bli gos på hög nivå!

Underbart väder idag och är sjukt sugen på en prommis men min näsa droppar för fullt ikapp med snön som smälter ner från taken, så hoppar nog det och fortsätter med att fylla mina banankartonger istället. Gosh alltså, man är verkligen lyckligt ovetande om hur mycket saker man har när allt är så bra gömt i garderober, och sen blir man lite chockad när det plockas ut och nästan fyller ett helt rum. Jag som är sämst på att rensa bort har nu verkligen gjort mitt bästa för att vara så rå som möjligt och när jag vet att jag kommit in i ett men-den-här-kan-ju-vara-bra-att-ha-om-tio-år-mood så tar jag hjälp av någon som jag vet kan vara rå åt mig. De fem kartongerna med mina favvotidningar kommer dock ingen åt, för de var jag snabb med att gömma undan tidigt på ett hemligt ställe. Heh.

Trevlig helg-puzz!

Jävlar alltså. Nu är det sjukt mycket. Min stackars hjärna går på högvarv. Den kämpar instinktivt för att få mina tankar och känslor att hålla någon slags trevlig och gemytlig högerregel men de kör bångstyrigt omkring i kanske det största trafikkaoset någonsin. Det är vad som känns som litervis med tårar ena stunden för att någon minut senare bytas ut mot överbubblande skratt. Och jag vet orsaken. Stora kommande förändringar och utmaningar på flera fronter. Och det är så inåt helvete överväldigande.

Men. Mitt i kaoset kan jag då och då hamna i ett enormt och välbehagligt lugn när jag inser vad det egentligen är som faktiskt händer. Jo, mitt liv. Och den känslan är ju bra jävla skön alltså.

Ni vet hur det är. Ibland får man något på huvudet som man sen lägger lite mer fokus på än vad som kanske anses normalt. För mig har det den senaste tiden varit gluggar och E-type. Så himla vackert och jag önskar jag hade en (glugg alltså, inte E-type. Honom har jag ju redan 24-seven i öronen och det räcker gott och väl). Blir lite ledsen i ögat när jag tänker på att Becca hade en förr i tiden och sen tog bort den med flit. Nu ska jag snart pallra mig iväg till tandis. Ber en liten bön att det inte slutar för mig som för Kajan. Hon hade fått besök av tandtrollen så det planerade inköpet av en iPad var bara att glömma. Jag ska inte köpa någon padda men jag är sugen på dem här som bara den. Fast det vette fan. Kanske skulle välja skorna över borren ändå. Hellre tandlös i lyckligt sällskap av ett par fina pjucks än ensam med ett komplett kakhål. Haha. Måste höra med Zandy om det ordspråket platsar in bland alla våra fantastiska livsmotton! :D

Nu kör vi.

Problem: Ångest över att tvingas välja ut en 46-kilospackning. Lösning: Lite spontanshopping för att lugna nerverna en aning. Och för att utöka utbudet och valmöjligheterna ytterligare.