Det här ger mig råångest. Eller rättare sagt så spär den på den där smygångesten som man går runt med alltjämt, alltså att samtidigt som man lunkar på i sitt lugna, harmoniska och för det mesta väldigt trevliga hamsterhjul så gnager en röst på där lite i bakgrunden inombords, oftast på långt håll men ändå rätt så regelbundet, om att man bara vill och borde släppa allt och dra iväg på enkel biljett någonstans långt bort åt helvete. Man vet ju inte vart man ska eller vad man ska göra, men man är fullkomligt och galet naivt säker på att man skulle så att säga inte bara finnas till, man skulle leva också.

Jag kan tänka mig att den här tjejens längtan bort är helt extrem, för hon verkar ju bo i någon slags Tillbergaliknande inskränkt helveteshåla. Jag menar, tanken på att ha sitt hamsterhjul på ett sånt ställe, då har man ju vridit sig i vånda över mindre. Nu har jag ju i och för sig inte sett filmen så jag ska verkligen inte ge mig in på bakgrundsfakta. Men jag kan ju så klart inte låta bli att fundera på om man kommer känna så här hela livet? Och om det är det som man kommer tänka på och gräma sig över när man sen ligger där på dödsbädden (UTÖVER den vanliga dödsångesten som säkerligen kommer räcka till gott och väl)? Att man aldrig vågade de saker man ville göra men inte tänkte att man riktigt kunde? Antagligen.

Igår lämnade jag inte lägenheten på hela dagen. Förutom när jag sprang fram och tillbaka till tvättstugan. Jag skulle ha träffat både Elin och Sonny, men båda visade sig vara sjuka (det var i alla fall vad de sa, men det kan ju eventuellt vara så att de bara inte kände för att ses) så istället gjorde jag mer nytta hemma och det ska jag fortsätta göra idag också. Dock har jag väldigt orutinerat smörjt in hela mig i någon slags naturlig (fast onaturligt fet?) hjortronolja så nu är det fettfläckar överallt i hela lägenheten. Rätt så jobbigt faktiskt för var jag än befinner mig så glider jag bara omkring. Och Summerburstbiljetterna är köpta! Det känns ju himlans härligt! Becca ville planera outfits redan nu, men sen kom hon på sig själv med att det kanske ändå är smartare att börja med julhelgen först. Och ikväll blir det äntligen träning igen med Johanna. Det ser jag verkligen fram emot! Om hon nu inte blir sjuk vill säga. Nej, nu ska jag glida vidare in i köket och göra våfflor. PuuzzZZzzZZzz!

 

Fy fan. Jävla pissdag! Jag visste det på en gång när jag vaknade, att det här, det är en riktig jävla pissdag! Jag får i alla fall äta god korvstroganoff och gå in mina nya sköna gymnastikskor, men det räcker inte till, det är ändå en pissdag. Och kan en förkylning sätta sig i benet? För mitt knä har svällt upp och dunkar och jag fattar ingenting? PISSDAG. Jaja. Nu ska jag på utvecklingssamtal. PuzzzZzZz!

 

1. Fina småsaker jag köpte på Maritas inredningsparty, bild härifrån. | 2. Jag och Sandy har förlovat oss. Det blir sommarbröllop på Hawaii, vi är skitkära, superlyckliga och allt sånt där annat ni antagligen redan vet. Thihi! | 3. Nya stammisar på Å. | 4. Helgfrulle à la fiberhusk-Sandra. | 5. Man vet att man kärat ner sig ordentligt i en låt när man gör den till en helt egen spellista och har den snurrandes på repeat i tre dagar. | 6. Min nyfunna irish-lover-kompanjon. | 7. En cigg för de svaga och en för de starka. Eller tvärtom beroende på hur man ser det. | 8. Har hakat på bakåtslicktrenden. Fancy, huh? ;-) | 9. Buzz och glass i stora lass (herrejösses, jag lirar världsklass)! Hähä. | 10. Hembakad paj med broccoli, rökt skinka, champinjoner och chèvre. Godaste på länge länge länge! :-) | 11. Julbaksplaner!

 

Idag var jag ner till Becca och Karin på Dressmann en snabbis. Beccis bjöd på kaffe och så bokade vi in den första av våra julmyskvällar till om ett par veckor. Då ska det bakas, ätas tomtegröt och tittas på julfilm. Skönt, då behöver man liksom inte oroa sig över att det inte kommer börjas i tid! Sen lagade jag smaskpajen. Det tog bara 17 timmar, men det var det fan värt, för jag har nog aldrig ätit en godare paj. Nej. Faktiskt inte. Efter det drog jag till Friskis med Johanna och Elin och körde roliga station/bas 75 och från och med nu ska jag aldrig mer titta konstigt på träningsknarkande människor, för galet hög blir man ju! Längtar redan till nästa pass!

 

Urhhh, nu orkar inte ögonlocken med längre. GodnattizzzzzZZZzzzZZZZ!

 

Möt min nya standardfrulle som är så förbaskat smaskig och fullbombad med massa nyttigheter: frysta bautablåbär, hallon, mango, sojamjölk, lite Fun wild berries, ett ägg och en skopa havregryn! Gojibären la jag bara på för att det skulle bli en lite tjusigare bild, men dem tar man med fördel på sidan om, annars blir det ju rätt så totalstopp i sugröret. Det slog mig nyss att jag överlag blivit så jävla hälsosam de senaste veckorna. Har ju dragit ner något oerhört på ciggen, skrivit in mig på Friskis och (med glädje) nästan bytt ut allt kvällsserietittande mot att i lugn och ro koka ihop bra hemlagad mat. Så då tryckte jag en påse chips, två cupcakes och fyra kakor, sen åkte jag och köpte ett paket cigg till kvällen. Det får ju inte bli för mycket av det goda, så att säga!

 

Snart ska jag iväg och jobba lite, sen blir det raka vägen ner på stan. Sandy är i stan (smulan, inte stormen) så det blir en liten meet-up downtown. :-) Trevlig helg-puzz!

 

Åhå! Denna efterlängtade smullördag. Jag har räknat nya inslag på min kropp och kommit upp i fyra blåmärken, sveddskador på båda armbågarna, sträckt högervad och en bula på låret. Låret liksom?! Men det är det värt alla gånger när man får hänga med de här superkvinnorna. <3

 

Haha. Det var trevligt i lördags, minst sagt! Imorgon blir det dop av lilla Rut och sedan redigt smulpartaj hemma hos Zandy där borta i hufvudstaden. Nu ska jag äta min bacon och chevre och sen glida vidare på min superspeedade dag. Anar att det kan komma att bli en lång natt! Puzz och trevlig helg! :-)

 

Bonjour vendredi! Myser hemma med min morgongröt, tända ljus och Nyhetsmorgon. Har haft fyra superduperbra dagar med Malle-Frasse och Lill-Emil på Dressmann XL hela veckan fram till igår. Idag är jag istället produktiv hemma och påtar med CV och portfolio.

 

Äntligen känner jag en entusiasm och iver över att ta tag i mitt jobbsökande och det gör mig glad i hjärtat. (Absolut ingenting ont om mina två arbetsplatser jag har nu, tvärtom älskar jag dem båda, men jag tror och hoppas att det finns ett annat jobb där ute där jag egentligen ska vara). Först trodde jag att motivationen kom som en skänk från ovan, men jag har förstått nu att det helt och hållet är min kära vän Rebecca och hennes chef Karins förtjänst. Rebeccas för att hon skjutsade mig på ett bananskal in till detta extrajobb och Karins för att hon lät henne. För i ärlighetens namn ska ingen kredd gå till mig att jag hamnat där, jag har varit en skygg, trög och slö människa som bara haft tur, ungefär så. Jag vet inte varifrån denna ängslighet kommit, men jag har döljt den för mig själv och andra bakom väl uttänkta bortförklaringar. Och sen blir det som det blir – passivitet föder ytterligare passivitet och så lunkar man på där i sitt hamsterhjul. Men nu, bara sådär, har jag tvingats utsätta mig för utmaningar och lära mig nya saker. Och det blir som en jävla drog, man vill bara ge mer, fortsätta växa och ta sig an än fler av dessa utmaningar. Innerst inne vet man ju att det är såhär det är, det är såhär man måste få leva ibland för att inte gå ner sig totalt som människa, men när det var ett tag sen man kände av utvecklingspeppen är det lätt att glömma av hur den verkar.

 

Faktumet att jag inte riktigt lyckades ta mig dit av egen förmåga känns ju lite jobbigt, men skit-jävla-samma, nu ska jag smida medan järnet är varmt, tacksam över att det finns några fina själar som lyckats värma upp järnet åt mig.